| I Hässelby strax utanför Vällingby i Stockholm, finns en gata, som börjar
vid Hässelby
slott och sträcker sig
till Maltesholmsbadet, cirka 4 km lång ungefär norr om
väster till landsväg, utplacerad i Västerort. Maltesholm (Skåne):
Maltesholm
(Stockholm): |
MALTESHOLM ligger vid randen av Linderödsåsen, cirka 18 km sydväst om Kristianstad kommun. är en renässansbyggnad i 3 våningar med sirliga gavlar och trapptorn, omgivet av en bred vallgrav. Slottet är privat, men parken är delvis tillgänglig. Maltesholms gods har sitt ursprung och namn från Malte Juul. När han gifte sig med Anna Ramel fick han hela Östra Sönnarslövs by, som tidigare tillhört Vittskövle slott. Han lät uppföra den nuvarande slottsbyggnaden, som byggdes om 1780 av Hans Ramel. Då tillkom uppfarten, som är 1,3 km lång och 12-20 meter bred. Den tog nästan 50 år att bygga. År 1800 kom slottet till släkten De la Gardie, när Axel Gabriel De la Gardie gifte sig med Christina Gustava Ramel. Tysk uradel från Pommern. Inkom till Skåne på 1500-talet. Naturaliserad 1664. Friherrlig 1771. Introducerad på Sveriges Riddarhus år 1777 som friherrlig släkt nr: 295.
Sedan 1933 ägs slottet av släkten Palmstierna. Svensk släkt från Södermanland. Hette förut Schiller. Adlad 1692. Friherrlig 1747. Introducerad på Sveriges Riddarhus år 1752, som friherrlig släkt nr: 220. Nils Axel Hjalmar Palmstierna född 31 mars 1836 i Stockholm, död 21 februari 1909 därstädes. Friherre, officer, politiker och ämbetsman. Hjalmar Palmstierna var son till översten och landshövdingen friherre Otto Palmstierna och friherrinnan Lovisa Eleonora Rudbeck. Han var adjutant hos prins Oskar (senare Oskar II) och blev senare generalmajor 1887. Under sin tid som officer skrev han läroböcker för infanteriofficerare. Han ställde upp i andrakammarvalet 1887 och blev invald efter att frihandelsvalsedeln hade ogiltigförklarats. 1888 blev han krigsminister efter att riksmarskalken Gillis Bildt hade blivit utsedd av Palmstiernas gamle chef kung Oskar II. Under sin tid verkade han för en försvarsreform, han fick gå efter uttalandet: Det är herrarnas plikt att votera för de 90 dagarna, vilket besvarades av skåningen Hans Andersson i Västra Nöbbelöv Jag för min del röstar icke på kommando. Nu utskämd inför riksdagen tvingades han avgå och ersattes av Axel Rappe. Han blev tack vare Boström och civilminister Lennart Groll utsedd till landshövding i Jönköpings län vilket han var fram till 1906. Han blev efter 10 års frånvaro från riksdagen uppflyttad till Första kammaren 1900. Han satt bland annat i Försvarsutskottet 1901 och Statsutskottet 1905-1907. Han dog som riksdagsledamot 1909. Han skrev 2 motioner om höjda arvoden till statsdepartementens expeditionschefer och om ersättning till kungen för representionsutgifter. Han gifte sig 1868 med Sofia Charlotta Blomstedt. Deras dotter Ellen Palmstierna var ordförande i föreningen Rädda Barnen.
Godset hörde från början till Vittskövle, som då innehades av släkten Brahe. 1587 avsöndrades det därifrån såsom en utgård i Sönnarslöfs by och tillföll Else Brahe, som var gift med Henrik Ramel till Bäckaskog. Hon överlevde sin make och dog 1620, då Sönnarslöfsgården tillföll yngsta dottern Anne Ramel, som 1625 gifte sig med länsmannen på Kristianstad, Malte Juel till Gjesinge. Denne lät 1635-38 uppföra Maltesholms slott som en trelängad renässansanläggning, omgiven av breda vallgravar, med sirade gavlar och åttkantigt trapptorn med spira och vindflöjel. Malte Juel ökade godsets areal betydligt genom köp av gårdar och hemman, och efter hans död 1648 inköpte hans änka även Vanås. När hon dog 1661 ärvde dottern Maren Juel, gift med Sten Reedtz, bägge godsen.
Hon efterträddes vid sin död av systerdottern Vivika Lindenov, som var gift med landsdomaren i Skåne Hans Ramel, vilken skapade ett väldigt godskomplex. Ännu större blev det under de följande två ägarna, Malte Ramel, kallad "Rike Ramel", och hans son Hans Ramel, "Bygge-Hans".
Malte Ramel, som dog 1752, var nog den originellaste av herrarna till Maltesholm och J.C. Barfod har mycket att berätta om honom. Han var, jämte sin svåger Fredrik Trolle på Trolleholm, Sveriges förmögnaste man, men han var mycket flärdlös och sparsam intill snålhet. Det berättas, att han varje kväll låste sitt kassaskrin och prövade låset tolv gånger innan han gick och sade då: - Akta dig för Gertrud! Det var hans unga hustru i andra giftet, Gertrud Elisabeth von Liewen, och hon var mindre sparsam. När fogdarna på hans gårdar vid sin redovisning presenterade hennes kvitton på utbetalda förskott, sade han sig: - Hava varit mycket bättre belåten med sådana fogdar, som varken kunde räkna eller skriva, emedan dessa aldrig infunnit sig med papperslappar! En gång när Malte Ramel var på hemväg från Stockholm, där fru Gertrud gjort stora inköp, lät han vagnen stanna och utropade: - Farväl, Stockholm! Farväl, min halva tunna guld! Hit kommer jag aldrig mer! Mot sin betjäning var han alltid välvillig och unnade sina fogdar en skälig vinst. Grevinnan övertalade honom en gång att avskeda en av dessa. När fogden svarade med att han nog ägde så många hundra daler att han kunde köpa sig ett eget hemman, svarade Malte Ramel: - Nåväl, far då hem igen och sköt både mitt och ditt! Han förklarade sitt handlingssätt för grevinnan med att det var bäst att behålla den som redan stulit sig rik, eftersom: - Den svultne lusen gnager värre än den mätte! Han var även både lärd och from och brydde sig inte om titlar eller någon ärofull ställning. När kung Frederik I utnämnde honom till kammarherre, bad han underdånigst att bli befriad därifrån, eftersom sådana titlar aldrig blivit nyttjade av hans förfäder. Han visste dock att uppskatta sitt eget värde. När hans son en gång klagade över att ha blivit förbigången vid en utnämning, sade han stolt: - Vad betyder det, du är ändå Malte Ramels son! Sedan denne son, "Bygge-Hans" Ramel, tagit arv efter fadern, lade han ner enorma summor på nyanläggningar på alla sina gårdar. Det sägs att han som ung knackat på faderns välfyllda kassakista och uttalat de något hädiska orden: - Minns att din förlossare lever! "Bygge-Hans" tillträdde Maltesholm 1765 och förändrade i början av 1780-talet slottet efter tidens smak. En gavelutformning i Christian IV:s stil liksom tornspiran togs bort, byggnaden sänktes med en våning och fick valmade tak och tegelfasaderna putsades. Samtidigt tog man bort den gamla vindbryggan och ersatte den med en stenbro. Det enda, förutom planformen, som nu antyder ett äldre ursprung är ankarslutarna (plattjärn som sammanhåller olika byggnadsdelar) på de framspringande flygelgavlarna. I ankarslutarnas järnsmide har formats de ursprungliga byggherrarnas initialer MI (Malte Juel) och AR (Anne Ramel) samt årtalen 1635 och 1638. Hans Ramel var vid sin död 1799 ägare till en mängd stora gods, nästan dussinet fullt. Hans båda döttrar ärvde Maltesholm. Genom gifte med dottern Christina Gustava och lösen övergick godset år 1800 till Axel Gabriel De la Gardie, som då var major vid Kronobergs regemente och senare blev landshövding i Kristianstads län. Hans son Pontus Henrik tillträdde godset 1839 och följdes 1880 av sin son Magnus Gabriel, som var ämbetsman, politiker, riksdagsman och slutligen landshövding i hemlänet liksom farfadern. Sonen Jacob Pontus Axel tillträdde 1905 och dog barnlös 1933. Maltesholm övergick då till dennes systerson, hovjägmästaren friherre Carl Otto Palmstierna, i vars släkt det sedan stannat kvar. Nuvarande ägare till godset, som omfattar cirka 2.300 hektar, är Niclas Palmstierna.
I den storslagna parkanläggningen, som är en av Skånes vackraste och öppen för allmänheten, ligger ett lusthus i klassicistisk stil ritat av arkitekten Carl Hårleman. I parken finns en del magnifika träd, bland annat en mer än 100-årig, 35 meter hög Douglasgran med ett stamomfång på 450 cm. Något som fångar besökarens uppmärksamhet är den väg, Höge väg, upp till slottet, som Bygge-Hans lät anlägga. Från slätten under jämn stigning uppför Linderödsåsen går den 1,3 km långa och 12-20 meter breda vägen med sidor av huggen sten. På sina ställen når stenfyllningen en höjd av 6 meter från marken. Stenen togs från åkerfält och ängar. Till bygget, som leddes av Jöns Anderson från Borrestad, gick det åt 102.227 kubikalnar stenmur och 104.522 kubikalnar fyllning. Höge väg påbörjades 1775 och fullbordades 1824. Det imponerande vägbygget sysselsatte många bönder och drängar i trakten, vilka varje morgon skulle medföra sten till arbetet, och säges ha gett upphov till uttrycket: - Vore inte herreman galen, så hade ej fattigman bröd! I vägkorset där vägen upp till slottet börjar står fyra minnesstenar, en i varje hörn, och på dem kan man läsa alla data om vägen. Cirka 2 km öster om Maltesholm, nedanför Höge väg, ligger Oretorp, som är en villa i "schweizerstil" jämför nedan om familjen Hallwyl, från 1870-talet, ritad av Helgo Zettervall. Ett par km sydost om slottet ligger Östra Sönnarslövs kyrka med sina äldsta delar från 1100-talet och dekorerad med kalkmålningar från 1400-talet. Där finns det Ramelska gravkoret, som inrymmer tre stensarkofager med stoftet efter Malte Ramel och hans båda gemåler.
Läs lite om Hallwylska Palatset, som ligger vid Hamngatan.4 i Stockholm. Så här börjar berättelsen om Wilhelmina von Hallwyl: I en sky av batist och spetsar bars hon till dopet den sista söndagen i oktober. Hennes namn var Anna Fridrica Wilhelmina Kempe och året var 1844. Föräldrarna var sedermera brukspatronen Wilhelm Kempe och hans hustru Johanna. Wilhelmina var deras första barn och hon blev också deras enda, därför kom säkert många förhoppningar och drömmar att knytas till henne. Men hon skulle aldrig överta och driva det företagsimperium som hennes far hade skapat. I stället skulle hon bli ihågkommen för vad hon hade uträttat på kulturens område. Föga anade de närvarande vid ceremonin att dopklänningen med tiden skulle ingå i Wilhelminas allomfattande museisamlingar, katalogiseras och förses med inventarienummer. Hon kom att bli en av våra största samlare och tillvaratog allt med sikte på en avlägsen framtid.
Wilhelmina von Hallwyl (1844-1930) var en av vårt lands verkligt stora samlare av konst och konsthantverk vid sekelskiftet 1900. Samlingarna köpte hon under resor i Europa, Afrika och Orienten. Idén var att skapa ett museum. Tanken förverkligades när hon och hennes man, Walther von Hallwyl donerade sitt hem och alla samlingarna till svenska staten 1920. Wilhelmina katalogiserade sina samlingar och arbetet resulterade i ett katalogverk som består av 78 band. Katalogen trycktes i 110 exemplar och återfinns på stora museer och bibliotek på många håll i världen. Wilhelmina tillhörde en av tidens mest förmögna personer. Hennes far, Wilhelm Kempe (1807-1883), var en framgångsrik affärsman inom trävaruexportens område. Han grundade Ljusne Woxna Aktiebolag, en verksamhet som sedan övertogs av svärsonen.
Walther von Hallwyl (1839-1921) tog ingen del i samlandet utan ägnade sig helt och hållet åt affärsverksamheten. Han var född och uppvuxen i Schweiz och tillhörde en av Europas äldsta adelsfamiljer. I familjens ägo fanns en borg från 1100-talet, Schloss Hallwil. På Wilhelminas initiativ rustades den gamla borgen och gjordes till familjestiftelse. Läs mer om Schloss Hallwil på Schloss Hallwyl. Ljusne Woxna Aktiebolag drev Walther i kontorslokalerna i hemmet vid Hamngatan i Stockholm. Han var också ledamot av riksdagens första kammare för Gävleborgs län. Wilhelmina och Walther von Hallwyl fick fyra döttrar, varav en dog i späd ålder. Ebba (1866-1960), Ellen (1867-1952), Elma (1869-1871) och Irma (1873-1959).
Ebba var en av de första kvinnliga studenterna i Sverige. Hon bodde med sin familj på godset Södertuna i Södermanland. Sitt liv ägnade hon åt föreningslivet. Hon var med när Fredrika Bremerförbundet bildades och var ordförande i Stockholms Moderata Kvinnoförbund samt aktiv i Sveriges flickors scoutförbund. Till scoutförbundet skänkte hon Frustunaby, en utgård till Södertuna.
Ellen hade konstnärliga anlag och var elev till Carl Milles. I sitt första äktenskap fick hon sonen Rolf de Maré, grundare av Svenska baletten, som hade sin glansperiod i Paris på 1920-talet. Ellen bröt senare upp från sitt äktenskap och gifte om sig med sonens informator, konsthistorikern Johnny Roosval, något som väckte stor uppståndelse.
Irma blev maka, mor och värdinna på slottet Wegeholm i Skåne. Hon deltog gärna i societetslivet, älskade vackra kläder och ägde själv en utsökt garderob.
Hallwylska Palatset uppfördes 1893-98. Uppdraget att bygga paret von Hallwyls nya hem vid Hamngatan.4 i Stockholm gick till arkitekten Isak Gustaf Clason. Han byggde bland annat Nordiska museet. Clason, som också skulle välja en lämplig plats för byggnaden, hade helst velat köpa tomten där Dramaten nu ligger, men det godkände inte Stockholms stad. På den tiden var trakten kring nedre delen av Birger Jarlsgatan och hörnet av Hamngatan bebyggd med gamla kåkar och Strandvägen var ännu inte den paradgata den så småningom blev. se även filmen Heidi och jämför. Walther och Wilhelmina von Hallwyl ställde tre krav på den nya byggnaden. Först och främst skulle den vara deras hem, men här skulle också finnas kontorslokaler för den affärsverksamhet som Walther drev och sist men inte minst skulle här rymmas alla Wilhelminas samlingar av konst och konsthantverk. Clason fick förtroendet att välja stil och material för byggnaden. Fasaden är inspirerad av såväl spanska som italienska förebilder från övergången mellan sengotik och renässans. Inredningen gjordes i olika historiska stilar såsom var brukligt vid slutet av 1800-talet. Wilhelmina von Hallwyl visade intresse för inredningsarbetet och lade stor vikt vid att allt skulle hålla den högsta kvalitet. Ur teknisk synpunkt var den Hallwylska privatbostaden ytterst modern. Här installerades från första början elektricitet, centralvärme, telefoner och badrum. Detta följdes senare av hiss, telefoner och andra innovationer. När Hallwylska palatset 1920 donerades till svenska staten stannade tiden. Idag ser det fortfarande ut som när Walther och Wilhelmina von Hallwyl bodde här.
Ljusne-Woxna AB, tidigare industriföretag hemmahörande i Ljusne (Hälsingland) med bland annat kätting-, plywood-, och wallboardstillverkning samt sågverksindustri. Bolaget, som bildades 1881, hade sitt ursprung i de järnbruk som fanns i Voxna och Ljusne. Sörljusne bruk anlades 1671 och Voxna 1726. Vid Norrljusne byggdes sågverk på 1850-talet, vilket på 1870- och 80-talen kompletterades med en omfattande järnindustri. Under 1900-talet första hälft avvecklades all järn- och stålindustri förutom kättingfabriken och den mekaniska verkstaden. Istället byggdes bland annat en trähusfabrik och fabriker för tillverkning av plywood och wallboard. Även sågverksindustrin byggdes ut. 1926 förvärvade Ströms Bruks AB aktiemajoriteten i Ljusne-Woxna AB, och 1965 gick då två företagen samman och bildade Ström-Ljusne AB. Två år senare köpte Bergvik och Ala AB upp företaget. Genom ytterligare fusioner och uppköp kom verksamheterna att ingå i Stora Kopparbergs Bergslags AB. Idag är dock all tillverkning nedlagd. Ljusneverken Ljusne-Woxna bildas. Träkolshyttan vid Sörljusne som var världens största. Ljusne-Woxna utgjordes ursprungligen av Voxna bruk och Norrljusne bruk med tillhörande sågverk. Voxna bruk hade grundats 1726 av assessor Anders Swab. Han erhöll detta år privilegium på att anlägga en masugn och hammare med 2 härdar intill Selmåns utlopp i Voxnan. År 1729 följde privilegium på att få anläggninga ett manufakturverk vid Sparrefors. Grosshandlare Wilhelm H. Kempe i Stockholm och handelshuset Wilhelm Rhöss & Co i Göteborg blev under 1840-talet så småningom ägare till Voxna bruk med skogstillgångar. På 1850-talet inköpte man en mindre ägovidd vid Ljusnan, utbruten ur Norrljusne by. Där anlades ett större sågverk. Detta kompletterades på 1870-talet med en masugn och mekanisk verkstad, vilka år 1881 tillsammans med sågverket, överläts av Kempe (som kort förut lösköpt firman Rhöss & Co:s andelar) till det nybildade Ljusne-Woxna Aktiebolag. 1882-83 byggdes lancashiresmedja, vällugn och valsverk. 1883-84 utökades även verksamheten vid Norrljusne med en kättingfabrik. År 1886 inköptes Ljusneverken (Sörljusne med fler), och därmed var företaget regionens största arbetsgivare med fler än 1100 anställda. Anläggningarna i Ljusne fortsatte att utvidgas med bland annat elektriska stålugnar och en fabrik för tillverkning av dieselmotorer. 1915 nybyggdes Norrljusne sågverk med 8 snabbramar. Sörljusne masugn ombyggdes 1921 och blev då den största europeiska träkolshyttan. En kolugnsanläggning som startats 1898, och senare kompletterats med en träoljefabrik, nedlades 1922. Samma år började även järnframställningen att avvecklas genom att Norrljusne bruk lades ned. Rationaliseringarna som syftade till att koncentrera Ljusne-Woxnas tillverkning på huvudsakligen träprodukter gjorde att även att Sörljusne lades ned 1934. Istället byggdes en boardfabrik och ett par år senare en plywoodfabrik. 1942 tillkom en fabrik för monteringsfärdiga trähus. Ström-Ljusne
bildas, men köps upp av Bergvik och Ala Ström-Ljusne kom att bli ett kortvarigt namn, redan 1967 köptes företaget upp av Bergvik och Ala. Nu började problemen för industrin i Ljusne. Lönsamhetsproblem gjorde att trähusfabriken nedlades 1972. Sågverket, som var omodernt och nedslitet, lades ned hösten 1974. Även plywood- och boardfabrikerna, kom att drabbas. Stora personalminskningar gjordes på dessa mellan 1976 och 1978. Stora Kopparbergs Bergslags AB, som sedan 1975 ägde Bergvik och Ala, avyttrade kättingfabriken 1978 till SSAB. Genom kommunala insatser övertogs fabriken 1980 av ett nytt bolag, Ljusne Kätting. Detta gick i konkurs redan 1985, och ägarna varierade därefter fram till 2003 då den lades i malpåse av den norska ägaren Scana. Efter en konkurs 2003 ägs nu fabriksbyggnaderna, och maskinparken av svenska Ramnäs Bruk AB. Den mekaniska verkstaden i Ljusne bytte även den ägare fler gånger innan den försattes i konkurs 1989. Plywoodfabriken lades ned 1990. Ljusne Board gick i konkurs 1992, tillverkningen drevs sedan av en annan ägare fram till 1996 då fabriken avvecklades.
Att jämföra med Investment AB Kinnevik grundades 1936 som ett investmentbolag. Verksamheten består i att långsiktigt utveckla vinstgivande företag. Jan Stenbecks dynamiska ledarskap under 1980 -och 1990-talen bytte inriktning från de svenska klassiska basnäringarna till media och telekommunikation. Precis som Walther von Hallwyl så var han inte speciellt snäll mot bönderna, precis som Jan Hugo Stenbeck mot sina mobil-och-telefonikunder. Det bästa med att starta flera företag, är att man förlorar inget på att kunderna går över till ett annat företag som man äger. Sedan 1976 har Investment AB Kinnevik-aktien, genom kursstegring och utdelningar inklusive värdet av erbjudandet om teckning av aktier, givit en genomsnittlig effektivavkastning om nästan 17 % per år. Investment AB Kinneviks företag 2007: Investment AB Kinneviks dotterbolag 2007:
Investment AB Kinneviks storägare (de 6 största ägare (baserat på röster) 2007:
|
Maltesholm - En hemsida om ett slott.
http://hem.passagen.se/maltesholm
© Copyright by: Maltesholm. All Rights reserved - + 46 / 0734 478 823.
